Idag när vi på svenska lektionen skulle skriva ett tal om oss själva insåg jag att jag är en riktig kontrast-person och att jag aldrig skulle kunna tänka mig ett liv utan just kontraster, jag bara älskar det och skulle aldrig kunna finna mig i att leva under en specifik "kategori" i livet, så mitt tal såg ut ungefär så här:
Med ordet kontraster skulle jag vilja beskriva mig själv och mitt liv med.
Jag heter Evelina och som många 16 åringar bor jag i en villa vid havet i ett relativt fint område där jag växt upp och där jag har spenderat största delar av mitt liv. På min fritid umgås jag med mina vänner och jag går en högskoleförberedande gymnasieutbildning.
Men Svensson livet kombineras dagligen med timmar av traskandes i leriga hagar, mockande av skit och packande av hö påsar. jag har nämligen häst, en passion med slit och släng men med otroligt mycket glädje.
Svenssonlivet och hästlivet varvas även det dansandes i högklackat till dunkande musik, för jag gör allt för att uppleva musik live ( i alla dess former) det är bara något med att stå där och trängas med alla entusiastiska människorna och det är något med hur musiken vibrerar genom kroppen, ett rent ut sagt glädjerus och utan tvekan livets heroin.
Men det allra bästa med alla dessa helger i Stockholm, timmar köandes utanför arenor och hårda träningar i kalla ridhus är att sent på söndags kvällen få krypa ner i soffan iklädd mina mjukis byxor från Hollister med en tallrik tacos framför TV:n och veta att en ny vecka fylld med kontraster är framför mig.
Jag vägrar ställa mig under en viss kategori för att dömande människor ska ha lättare att sortera ut oss i deras system.
Jag är jag och jag är ledsen, men ni kommer aldrig kunna kategorisera mig enligt ert system.
Kommentera